Från sida 138:

Leijel, borgmästare i Stockholm, var förmögen och hade inga arvingar, han hade dock tre systrar, och en av dem gjorde han arvlös.

Möhlman, son till den andra systern, ärver större delen av fastigheten, ökar den tills den är värd två miljoner dollar i guld. Han vill gifta sig med sin arvlösa mosters dotter, men eftersom familjen är emot föreningen, förblir han ungkarl..

På sin ålderdom han blir sjuk. Han skickar efter Gerdessköld. hans kusins son, ordförande i hovrätten, och ber honom att till nästa dag skriva ett testamente som ger alla Mohlmans fastigheter till honom själv. Inom en timme efter att ha gjort detta, dör Möhlman.

Det var på detta sätt som nästan alla Möhlmans pengar gick till arvlösa systerns avkomma. Salvius och Doktor Schulzenheim, dom gifte in sig in i familjen, kom på så sätt in i rikedom.

Leijels syster vädjade till Gud när hon blev arvlös, och Han hörde henne.

Från sida 287-288, professor Petrys noteringar om sidan 138:

Den Leyelska familjen härstammar från Arbroath i Skottland, en Henry Leyel tjänstgör i den svenska armén under de sista årtiondena av femtonhundratalet och beviljades egendom i Östergötland och Småland. Jacob Leijel (1612-1678) blev borgare i Stockholm år 1638, och lade grunden till familjens enorma förmögenhet genom att ta Barbara Martha Dress (1633-1694), som sin andra hustru, dotter till ägaren av järnverk i Örebro-området.
Genom att göra skarpsinniga affärstransaktioner med hustruns gemensamma arvtagare assimilerade han det mesta av familjens tillgångar, och mot slutet av sitt liv förvärvade han hyran av ytterligare gjuterier, hammaranläggningar och gruvor från kronan.
Adam Leijel (1658-1729), den familjemedlem som nämns av Linné, var son till Jakob och Barbara. Tillsammans med två av sina systrar, ökade han familjens förmögenhet ytterligare, adlades 1717, utrustade ett fattighus i Hammarby nära Nora, beviljade medel till Universitetet i Uppsala, dör barnlös.

Adams äldre syster Maria (1657-1740) gifte sig med Sven Möhlman (1636-1687), och hade en son Jacob (1685-1761), var den som Linné antecknat, ärvde Leijels förmögenhet när hans farbror dog.

Adam halvsyster Margaretha, dotter till Jacob Leijel första hustru Margareta Eden (1627-1653), gifte sig i Stockholm med bankiren Johan Gerdes (d. 1687). Det var hennes barnbarn Johan Gerdessköld (1698-1768) som var ordförande i hovrätten, och som ärvde Leijels förmögenhet i enlighet med Möhlman vilja.
Lars Salvius (1706-1773), tryckare i Stockholm, medlem av Vetenskapsakademin, utgivare av de flesta av Linnés svenska verk, gifte sig med Charlotta Svedenstjerna, barnbarn till Adam Leijels andra syster Eva Maria.
David Schultz von Schulzenheim (1732-1823), läkare i Stockholm och elev till Linné, gifte sig 1762 med Catarina Eleonora Svedenstjerna (1728-1797), Charlottas syster: Anrep II: 619, 677, 942; III 677; SBL 22: 448 -451.
Historien har placerats här som ett exempel på försynens rättelse av misslyckade familjeförhållanden.

Källa:
Nemesis Divina, Carl von Linné
Edited and translated with explanatory notes by M-J. Petry. Springer 2001.
Utdrag från sidorna 138, 287 och 288.

Kommentar (Peter Leyel):

Det var Sven Möhlmans son Jacob Möhlman som ärvde en stor andel av Leijelska förmögenheten.
Han blev den nya beskyddaren av Hammarby. Adlad den 1 oktober 1719 och introducerades 1720 som nummer 1663. Han är begravd i Leijels familjegrav i Storkyrkan, Stockholm.

”Leijel” i von Linnés berättelse är faktiskt Adam Jacobsson Leijel. Han dog utan att gifta sig och skaffa barn. Men han var inte borgmästare i Stockholm. Hans syster var Maria som gifte sig Sven Möhlman år 1683 och hade en son Jacob.
Det var Maria Jacobsdotter Leijels syster Eva Maria som gifte sig med Robert Petre och hade en dotter Margareta Petre som i sin tur gifte sig med Carl Svedensternja 1727. De hade en dotter Charlotta som gifte sig med Lars Salvius 1757 i Stockholm.
Från berättelsen skriven av Linné verkar det som Adam Jacobsson Leijel gjorde sin syster Eva-Maria arvlös.