Svenska fastigheter ärvda av Henrik Leijel (1717-1803) från hans mor Hedwig Lucia född Lohe (1684-1770) vilka såldes till friherre Gustaf Celsing 1781
Introduktion
Henrik Adamsson Leijel beslutade lämna Sverige och bosätta sig i England. Han blev naturaliserad i England genom "Act of Parliament" år 1739 ( 13: e året av kung George II regering) som Henry Lyell . Från sin farbror Baltzar Lyell, direktör för Ostindiska kompaniet, ärvde han gods och herrgården Bourn i Cambridgeshire, England ( Se foto nedan ). Han gifte sig med en engelska, Catherine Allestrie, i september 1756 och de hade en dotter Katarina som gifte sig med John Richard West, 4th Earl de la Warr den 22 April 1783 i Westminster, London. Ungefär 18 månader före sin dotters äktenskap sålde Henry Lyell all sin egendom och gods i Sverige till friherre Gustaf Celsing.
Bourn Hall, Cambs., England
Källa: http://www.nationalarchives.gov.uk Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor (Sweden: n.n., 1928), volume 4, pages 518-521)
Hälleforsnäs bruk, Södermanland
Hällefors "Stora huset" eller herrgården
Tidiga år - Hällfors bruuk Bruket anlades 1659 av den polske (eller vallonske, oklart beroende på källa) gruvmannen Abine (Albin) Noij som fick privilegiet att bryta malm och bygga ett styckebruk med en masugn för att gjuta kanoner (Noij fick dock muntligt privilegiet för ytterligare en masugn vilken uppfördes i Smedstorp). Noy dog redan 1665 och bruket drevs vidare av dennes släktingar i två år. Därefter såldes bruket till räntmästare Börje Cronberg (d. 1673). 20 år senare, 1686 var det dags för ägarbyte igen då den kände brukspatronen Johan Lohe efterträdde Cronberg.
Lohe och Lejeilska eran (1686-1781) - Hellfors Bruuk Lohe, som aldrig bodde i Hällefors, avled 1704 och lämnade gården i arv till sin dotter Hedvig Lucia. Hedvig Lucia gifte sig 1713 med den skotskbördige Adam Leijel, som allt eftersom kom att lösa ut släkten. Under denna epok tillkom bruksgården som då utgjorde en tvåvåningsbyggnad med fem fönsteraxlar på fasaden till, detta enligt en karta från 1716. Familjen bodde tidvis på gården och bl.a. hölls här bröllop för en av döttrarna år 1741. Adam Leijel avled 1744 och därefter kom änkan Hedvig Lucia att sköta gods, gårdar och bruk i över 25 år fram till sin död 1770 på Bibygård. Sonen Henrik som därmed ärvde det stora bruksimperiet föräldrarna skaffat sig valde att sälja hela imperiet och istället ägna sitt liv åt sina engelska farbröders stora affärshus. Därmed var en nästan 100-årig Lohe/Leijelsk era över.
Celsingska eran (1781-1920) - Hellefors styckebruk (fr. 1777) År 1781 köpte presidenten i Kommerskollegium friherre Gustaf Celsing alla Leijels domäner. Utvecklingen hade under 1600- och 1700-talet varit något blygsam och de flesta arbetarna bodde i torp runt bruket. Under 1800-talet växte dock bruket ordentligt under familjen Celsings ledning till att bli en stor och modern industri.
"Stora Huset" eller herrgården Den första ritningen som finns på herrgården som senare kom att kallas för ”Stora Huset” härstammar från en karta från år 1716. Då syns bruksgården som en tvåvåningsbyggnad med fem fönsteraxlar på fasaden vilket var ett kännemärke för att huset kunde gå under benämning som herrgård. Dock lär dagens hus härstamma från 1756 och uppförts av Hedvig Lucia Leijel.[9] Det var dock under den Cellsingska eran som byggnaden fick sitt nuvarande utseende. ”Lasse Celsing” anlitade då arkitekten Johan Fredik Åbom för att klä Hedvig Lucia Lohes trähus i tegel. Ombyggnationen skedde 1842-1844 och fick då den moderna nygotiska stilen med spetsiga fönsterbågar och entréport.
Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4lleforsn%C3%A4s_Bruk
Biby, Gillberga socken, Södermanland
Biby Manor
Bibyherrgårdnämnsiett arvi1418, då fruSigridUddormsdotterochhennes man, enriddarepå Kungliga slottetBoDjure, blandannat fick"i Gillbergasockenengård som heterBiby". Däreftervet viingenting omgårdenfram till slutet av1600-talet då denägdes avriksrådetClaesGöranssonStiernsköld. Efter hans död i1583, gickden till hans sonriksrådetGöranClaesson(1552-1611), somår 1611lämnade deti arvtill sin sonAdmiralNilsStiernsköld. AmiralendödadesiblodigasjöslagetutanförGdansk iNovember 1627. När hans sonAdmiralStiernsköldClaesdogår 1676slutadeden manligahärstamningen.Bibyärvdes avhans dotterAnnaElizabeth, fru till amiralen friherre GustafAdolfSparre.Efteramiralenochhanshustrusdöd, trotsen viss lättnadoch det faktum attde kundehållagårdenundersin livstid, gjorde stora reduktioner att detta undermineradefamiljens ekonomiskaställning. Riksbankentvingadesenoffentlig auktionochBibysåldes tillbrukspatronochregissörenJohanLohe. Efterhans dödår 1704ägdes gårdenavarvingarnaförentid, tillsguvernörenAdamLeijel(som hade gift JohanLohedotterHedvigLucia1713) togövergården1741. Efterhans död1744ägdehans änkaHedwigLucia Bibyochefter hennes dödpåBiby1770 gick ägandet avgodsetvidare tillhennes sonHenryLeijel. MenHenryLeijelhade flyttat tillEnglandför atttaöver ledningen avsin farbrorsegendomochförmögenhet, ochår 1781sålde hanalla sinaärvdasvenska fastigheter, inklusive Biby, tillfriherreGustafCelsingochhansyngre brorambassadörUlrikCelsing. Bibyförblevägs avCelsingfamiljenfrån1781till 1952.
Källa: http://www.hvarsta.com/biby.htm http://sv.wikipedia.org/wiki/Biby Adam Leijel och Hedvig Lucia Lohe, testamente daterat 1745. Centre for Kentish Studies, Maidstone, England (dokument U269 E347/3) Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor (Sweden: n.n., 1928), volym 4, sida 518-521) Baltazar Leijel’stestamente. Dokument hos East Sussex Record Office, England DLW/586 daterat 28 augusti 1750 Journal of House of Lords, Vol XXV , 1736-1739 (Act of Naturalisation of Henry Lyell 13 GEO II)
Regeringsgatan 1, Stockholm
Regeringsgatan 1, Stockholm
Den 23 jan. 1776 inköpte friherre Gustaf Celsing av en av arvingarna till den rike brukspatron Johan Lohe, den till England överflyttade Henrik Leijel, stenhuset i hörnet av Gustav Adolfstorg och Regeringsgatan (nu med adressnummer 1 vid nämnda gata).
Det ursprungliga stenhuset ersattes år 1857 av Hotel Rydberg (se bilden ovan), vilket revs 1914 och ersättas av byggnaden som nu står på denna plats. Några år senare, 20 dec. 1781, förvärvade han av samme säljare för en summa av över 99,000 rdr specie (inventarierna m. m. inberäknat) det betydande Lohe-Leijelska bruks- och egendomskomplexet i Södermanland och Närke, bestående av säterierna Biby och Värsta (brukat som ladugård under Biby) i Gillberga socken, Fjällskäfte i Flöda socken, Fräkentorp i Lilla Malms socken samt Smedstorps stångjärnshammare i sistnämnda socken och Hällefors styckebruk i Lilla Mellösa socken med underlydande, tillhopa 47 1/4 mantal, jämte torp, kvarnar, sågar och andra lägenheter samt rekognitionsskogar. Då emellertid en affär av denna omfattning vida översteg C: s förmögenhet, hade han samma dag som köpekontraktet underskrevs, 7 nov. 1781, med brodern Ulrik Celsing träffat en överenskommelse, att denne skulle deltaga i köpet, och det blev också Ulrik Celsing, som till större delen (11/16) betalade köpeskillingen. Någon tid efter köpet lyckades C. erhålla skatteköpsbrev (4 nov. 1783) på ett tiotal hemman, om vilkas skatteförsäljning tvist länge pågått.
Fjällskäfte, Flöda socken, Södermanland
Fjällskäfte Mansion from the Air
Fjällskäfte herrgård sett från luften någon gång efter köpet den 4 november 1783. Det nämnsocksåatthanvidtagit åtgärderför modernisering avbruken. Hansförmögenhet, som vidsin dödvaröver 70.000kronor, ochefter avdragför skulderuppskattas till över46.000kronor, testamenteradehanden 18 juni1788fideikommissrättigheterna tillsin brorUlrik.
Källa: Gustaf Celsing, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/artikel/14753, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.)
Fräkentorp, Lilla Malma socken, Södermanland
Fräkentorps herrgård
Fräkentorp ligger i Lilla Malma socken, Södermanlands län, vid sjön Björken (även namnet Bjuren förekommer i äldre litteratur, vilket betyder bäver). Det var först under medeltiden det började byggas fast bebyggelse i Fräkentorps omgivningar. Fräkentorp benämns som nybygge 1599 (dåvarande stavning var Frechnetorp, tillnamnet torp användes ofta för att beteckna ett nybygge) och var då en kronogård.
Huvudgården, Fräkentorp, köptes till frälse 1638 av D. Stuart. Johan Lohe (mycket förmögen tysk) köpte Fräkentorp, som då var samägt med Hellefors (som blev Hälleforsnäs), Smedstorp, Hvarsta och Biby.
Lohes dotter Hedvig, som blev 86 år gammal, gifter sig med Adam Leijel (Lyell). Hedvig Leijels son Hinric sålde år 1781 alla egendomarna för 80 000 specier (som då även bestod av, förutom de ovan nämnda, Fjellskäfte) till Presidenten och Commendören friherre av K.N.O. Gustaf von Celsing, som gjorde hela egendomen till fideikomiss. Efter Gustaf von Celsings död tillföll egendomarna hans bror Envoyén och Commendören Ulric von Celsing (död 1805) som förstorade egendomarna genom ytterligare inköp och upprättade 1804 en ny fideikomissbestämmelse till förmån för Commendören Lars Gustaf von Celsing (1763-1810).
Fräkentorps huvudbyggnad uppfördes på 1700-talet (1600-talet enligt Sv. Gods och Gårdar 1958-59) som då endast bestod av en nedervåning. 1801 byggdes huset på med ytterligare en våning och fick därmed sitt nuvarande utseende i gustaviansk stil. Ladugården byggdes 1872 i gråsten med små mörka stenar inkilade i de breda murfogarna som dekoration.
1781 köpte Friherre Gustaf Celsing Hellefors bruk (numera Hälleforsnäs) och godsen runtomkring, däribland Fräkentorp. Denna Celsing var diplomat och hade återvänt till Sverige från tjänst i Turkiet, där han gjort sig en förmögenhet, för att bli president i Kommerskollegium.
När Gustaf Celsing dog 1789 tog brodern Ulrik över, även han hade varit diplomat. Han kom att styra över ett omfattande fideikomiss bestående av jordagods och bruksegendomar inte bara i Södermanland utan även i Närke. Ulrik Celsing avled 1804 och då kom Fräkentorp att ärvas av en brorson, major Lars Gustav Celsing.
Lasse Celsing kom att betyda väldigt mycket för Hälleforsnäs bruk, med det välkända märket HF, där han var chef i 47 år (1829-1876). Hans ordspråk "För Gud och Lasse Celsing är inget omöjligt", vittnar om att han var en driftig och kunnig person som inte var rädd för utmaningar. När järnvägen Oxelösund-Flen-Västmanland byggdes var det Lasse Celsing som såg till att banans sträckning gick via Hällefors (nuvarande Hälleforsnäs) istället för Malmköping. Dessutom fick inte järnvägen gå för nära bruket. Lasse Celsing befarade då att arbetarna skulle stå och "glo" på tåget istället för att arbeta.
Källa: http://frakentorp.se/om.html
|